söndag, januari 23, 2005

Dagen efter

Kl 01:10
Hemma! Stad-Gali var och stadade i forrgar och det ar harligt att komma hem, aven om huset milt sagt ar utkylt eftersom vi haft varmen pa minimum. Golven ar iskalla. Gar syn pa mina julklappstofflor och nar jag stoppar fotterna i dem kanns det sa hemtamt. Det ar underbart att lagga sig i sin egen sang igen och aldrig har val Ikea Sultan med medium fjadring och Emir baddmadrass kants sa lyxiga. Dock kanns det att kroppen tycker att det ar morgon for trots att jag bara sovit en kort stund och ar ratt slut sa ar det inte helt enkelt att somna.
- Ska du sova hos oss? fragar jag Knorp och forvantar mig att det sjalvklara svaret kommer vara jakande efter att ha sovit tatt tatt intill mig i 3 veckors tid.
- Nej, nej, nej. Jag vill sova i min sang!! ropar han och rusar in i sitt rum. Ja, det är klart att han ocksa langtat hem aven om han val inte forstatt det.
Som tur ar sa somnar Knorp utan problem. Han vaknar vid 5-tiden (=11 thailandsk tid) och kravde valling. Jag har inget riktigt minne av att Pontus gar ner i koket och fixar valling, men uppenbarligen har jag matat for nappflaskan star pa mitt sangbord. Inte trodde vi att han skulle somna om sen, men det gor han och vacker oss inte forran 08:15.

Konstaterar att det gick utmarkt att resa med minimerat bagage. Ytterligare tva saker kunde jag latit bli att ta med:
* Kangorna (vi gjorde inga utflykter till djungeln, vilket vi planerat)
* Adaptern (pa alla hotell vi bott pa passar svenska elsladdar)

lördag, januari 22, 2005

Hemresedag

Knorp som somnade tidigt igar vaknar redan 07:00. Jag ar trott, men Pontus annu trottare sa jag kliver upp. Knorp och jag gar upp till poolen pa takterrassen och tittar pa soluppgangen medan stan vaknar till liv. Trots att timmen ar tidigt ar det redan kvavt. Gar pa upptacksfard i kvarteren bakom vart hotell. Dar ror sig inga turister och vardagslivet pagar for fullt med matforsaljning fran vagnar. Koper nan sorts rora med ris. Klockan ar nasta 09 sa vi gar tillbaka till hotellet och vacker Pontus. Maten jag kopte ar nast intill oatlig for mig som inte gillar koriander. Dessutom sa kryddstarkt sa jag far tuppjuck.

Checkar ut fran hotellet och aker till flygplatsen. Bara vetskapen att vi har 12+2 timmars flygtid framfor oss med 2 timmars vantetid i Frankfurt ar egentligen tillrackligt for att knacka den mest entusiastiske resenaren och att dessutom ha ett kravande smabarn med kan vara en provning i sig, men det ar bara att bita ihop och utharda. Varst ar det nar vi flugit 4 h och man borjar bli uttrakad men vet att det sa mycket som 9 h kvar. Men egentligen har jag inget som helst att beklaga mig over, for resan gar jattesmidigt. Knorp sitter pa sitt sate och pysslar med horlurarna, gar pa toa, ater nar maten kommer, vill lasa, gar pa toa, dricker juice, gar pa toa, leker med bilarna, tittar pa manen, sover sen middag (alltsa normal svensk tid vilket ju passar perfekt for tidsomstallningen) och vill lasa lite till, sa tiden gar snabbt.
Nar vi landar i Frankfurt kl 19:15 lokal tid kanns det att kroppen har en annan tidinstallning och tycker att kl ar 01:15. *gaspar*

fredag, januari 21, 2005

Äntligen shopping!!!

Ater frukostbuffe pa hotellet for med thai-matt matt oerhorda summan 260 bath (41:-) innan vi ger oss ut i myllret. Klimatet i Bangkok ar betydligt varmare och fuktigare nu an for 2 veckor sen. Van vid den perfekta turistservicen pa Sofitel Hotel innan vi akte till Rayong dar de hjalpte en genom att skriva vart man ville pa thai sa man bara kunde lamna fram till taxichaufforen ber jag damen som star i taxiluckan pa vart hotell gora samma sak, men hon blanger bara pa mig:
- 300 bath! sager hon.
En kort ordvaxling utbryter. Jag inser att hon vill salja hotellets limousinservice till mig, men jag vill bara ha vanlig taxi som ju sallan kostar mer an 100 bath (20:-) vart man an ska inom Bangkok. Vi star bada som forlorare - hon lyckas inte fa mig att valja limousin och jag far ingen lapp. Men jag vinner anda for jag tjatar mig till en lapp av en av hennes kollegor. Utanfor hotellet star det massor med taxibilar parkerade. Vi kliver in i en och visar fram var lapp.
- 100 bath! sager han.
- No. Taximeter! sager vi om och om igen for chaufforen envisas med att vilja kora svart och dessutom for ett pris som antagligen ar det dubbla. Nar vi hotar med att kliva ur taxin gor han ingen ansats for att stoppa oss. Vi kliver in i nasta och visar aterigen var lapp.
- 50 bath. And I drive you to big market with cheap...
Mer hor vi inte forran vi ilskna klivit ur taxin, for det dar med att erbjuda att kora turister till ytterligare stalle an slutmalet ar ett vanligt forekommande lurendrejeri.
Nasta taxi satter pa taximetern utan att vi ens ber. Upprorda diskuterar vi taxichaufforernas forsok till bondfangeri, men naturligtvis ar det inte pengarna som ar irritationsmomentet for det ar ju fraga om smapengar utan beteendet.

Utbudet pa Bang Lamphu-marknaden ar ungefar detsamma som pa Koh Chang fast annu mer hippiebetonat, sa kanslan att det fortfarande inte finna nat jag vill kopa kvarstar. Aker taxi till Siam Center och fashionabla
Siam Discovery Center, men jag lufsar haglost bakom Pontus. Jag provar Levis-jeans som ar superbilligt (1500 bath = 300:-) men det ar andra modell an hemma och de som ar i stretch som jag vill ha ar tyvarr alldeles for lagt skurna sa mammamagen putar och man ser trosorna redan innan jag ens satt mig ner. Knorp borjar tappa talamodet. Vi aker sky train till Central dar vi kopte barnvagnen. Gillar det varuhuset, men kanner fortfarande ingen entusiasm att shoppa. Knorp somnar och vi gar at varsitt hall for att utnyttja tiden medan han sover maximalt. Gar och provar jeans igen. Far hjalp av en ung kille som bade pratar hygglig engelska och ar serviceminded. Det hela slutar med att jag koper tva par Lee-jeans for totalt 2700 bath (500:-) och de ar verkligen skitsnygga! Plotsligt har jag som for 3 veckor sen inte agde nagra jeans alls 4 par jeans. Undrar om jag fortfarande skulle kunna lamna tillbaka det paret av de de tva jag kopte pa MQ som ar oanvanda med alla lapparna kvar? *hoppas*
Koper lunch fran en vagn pa gatan av en man. Med den valdigt sporadiska thailandskan jag kan lyckas jag i alla fall fa honom att forsta att jag vill ha ris till kottet och gronsakerna han wokar ihop. Anrattningen ar gudomligt god och mer an val vard de 20 bath (4:-) den kostade. ;-)

Kl 19:12
Lamnar Knorp och Pontus pa hotellet och beger mig ut i myllret sjalv. Tar sky train till nattmarknaden pa Silom Road i Patpong. Det ar enorm skillnad att vara utan killarna. Plotslig smalter jag in i mangden. Blir vem som helst. Ingen att prata med sa inte ens spraket avslojar mig. Och det ar befriande att kunna rora sig fritt utan att behova ha kora barnvagn eller ta hansyn till Knorp-behov. Strosar bland standen. Det ar ratt lugnt. Har bestamt mig for att kopa blinkande skor till Knorp. Det tar ett tag innan jag hittar det. Nar jag fragar vad de kostar slar saljaren in "900" (=240:-) pa sin miniraknare. Jag kontrar med att skriva 200 och vill fa ett slutbud pa max 400 bath (80:-). Hoppas att jag inte givit ett skambud. Nejda, han anpassar sig genast till min niva och skriver "500". Vi landar pa 340 bath (65:-). Gar vidare och kanner mig starkt av den framgangsrika prutningen. Haller hart i pengarna och prutar utan att skammars benhart pa an det ena an det andra. Men det ar intressant hur oforsiktig jag plotsligt blir nar jag kommer till ett stalle dar de saljer t-shirts med Tin-Tin pa i barnstorlek for en san vill jag verkligen vill ha. Forsaljerskans forsta bud ar 700 bath (140:-) och nar vi landar pa 200 bath (30:-) kanner jag mig nojd, men efterat tycker jag att det egentligen var lite for mycket for en vanlig t-shirt. Pa ett annat stalle koper jag 7 t-shirts i barnstorlek med Disney-motiv for 69 bath (12:-)/st.
Svanger in i en grand och det ar dar som den verkligen handeln pagar - av bade saker och manniskor. Mig ignorerar de totalt, forstas. Men pa nat satt sa kanns det ovantat oackligt. Tjejerna star i sina stringbikinis med lojelsevackande hoga benskarningar, men stamningen ar god och det fnissas och verkar avslappnat. Plotsligt blir det totalmorkt i en del av ett kvarter pga stromavbrott. Alla som varit inne pa de nu morklagda barerna och stripclub:arna kommer ut. Serveringspersonal, transvestiter, kunder och lattkladda tjejer om vartannat star ute pa trottaren.
Kanner mig som Askungen nar jag skyndar hemat, for jag har lovat att vara hemma senast 23:00.

torsdag, januari 20, 2005

Naturligtvis skiner solen redan pa morgonen for forsta gangen pa manga manga dagar - for idag ska vi lamna Koh Chang. :-] Vi gar till fruostbuffen och till skillnad fran de mulna dagarna ar det redan liv och rorese dar trots den tidig timmen. Som vanligt ar alla solstolar runt poolen redan bokade med handdukar, vilket gor mig irriterad.
Vi badar. Knorp har blivit alltmer modig i vattnet och vagar rida pa min rygg nar jag simmar som han inte vagat pa ett tag. Han "simmar" aven mellan oss medan han bara haller i ens hander. Och skvatter och plaskar. Ska forsoka prioritera att ga och simma en gang i veckan med honom. Kanske fraga om Jonas vill hanga med pa simskola fran i host?!

Packar. Har som vanligt diskussion huruvida vi ska ta hem badleksakerna vi kopt till Knorp. Visst, de var billiga men jag tror han skulle uppskatta att fa ta med dem hem som minne av Thailand, men Pontus tycker vi ska kasta dem for att minska vikten. Det ar i alla fall betydligt mer plats i ryggsackarna nu nar bade valling, blojor och klader forsvunnit (anvants/slangts). Och shoppar vi loss ordentligt i Bangkok kan vi kopa nya resvaskor!

Checkar ut. Skanker vara strandbadrasser till det brittiska paret som blir sjalaglada for de ska vara kvar pa Koh Chang i ytterligare 2 veckor och boken vi last ut far det svenska unga blyga paret. Gar till Koh Chang Plaza for att ata lunch och vanta pa att kl ska bli 14:00 och var forbokade minibuss att hamta oss.

Kanner mig verkligen fardig och nojd med denna o.Beskriver min teori om att "vara fardig" for Pontus och den gar ut pa att (forts foljer!)

onsdag, januari 19, 2005

Sara ar stum

Mulet idag igen. Har en diffus stum kansla i laren. Vid lunchtid kommer solen fram mellan det uppsprickande molntacket. Nar Knorp och jag badat i havet och vi efterat gar fram och tillbaka i vattenbrynet med vagorna skvalpande runt knana inser jag att det ar traningsvark efter gardagens langa prommenader/bad.

Sittandes vid laga bord pa bastmattor direkt pa sandstranden ater vi middag pa KC's i White Sand Beach. Det ar det stallet vi ursprungligen planerade att bo pa men nar vi vart avslappta forsta dagen tedde det sig omojligt att ens orka leta efter och nu visar det sig att det ligger precis bakom 7-eleven pa strandens norra del endast 6 m fran den punkt songthaew:en slappte av oss. *garvar* Enligt guideboken har de bra BBQ men ingen av oss ar sugen pa det idag igen. Jag bestaller tempura-gronsaker som visar sig vara fantastiskt gott ihop med den heta chilisasen som serveras till.
Gor annu ett forsok att shoppa, men det finns verkligen valdigt lite har som man vill ha. Vi har siktet installt pa Bangkok och shopping malls:en dar med markesklader.

tisdag, januari 18, 2005

Jag AR en slarvmaja!!!

Vaknar upp till annu en mulen dag. :-((( Borjar tro att vi inte ska fa se solen mer forran vi mojligen ar ater i Bangkok om nagra dagar. Ater haglost frukostbuffe i matsalen. Gar en prommenad langs stranden soder ut. Pontus far thai-massage. Det ser halsbrytande ut nar hon bander och drar i hans armar och ben. Blasten tilltar pa eftermiddagen precis som igar, men sen skingras det kompakta molntacket och solen tittar faktiskt fram genom slojmolnen!!! Plotsligt blir humoret pa topp och det myllar av folk pa stranden som alla vill passa pa nar solen antligen ar framme. Spelar fotboll med Knorp och gungar. Badar i poolen. Dricker bananmilkshake, vilket jag som laktosintolerant aldrig skulle utsatta mig for hemma i Sverige, men har i ett land som betraffande matlagningen ar helt fritt fran laktos i ovrigt mar min mage (och darmed aven rums- och sangkompis) bra. Inga gaser = inga fjartar. Magen tolererar till och med lok! Letar snackor med hal i sa Knorp ska kunna gora halsband av dem.

Nar vi ar pa vag for att ata middag i White Sand Beach inser jag att kameran ar borta. Pontus tror att jag lade ifran mig den nar vi skulle gunga allihopa (vilket var som uppgjort for att glomma den, jag vet!!!) men jag har for mig att jag faktiskt hade med mig den darifran. Flaxar runt i morkret pa stranden och ar tacksam att jag anda var sa forutseende sa jag packade med en ficklampa inkl batterier i ryggsacken. Inget napp. Fragar vakterna som patrullerar det intilliggande hotellet men de har inte hittat nagon. Fragar pa restaurangen dar vi at lunch, men de ar helt oforstaende. Fragar i baren pa vart hotell men den tjejen rycker bara pa axlarna, fragar en av kyparna och meddelar att de inte sett nagon. Hade onskat - men ej trott - att de atminstone skulle fraga i vilken bungalow jag bor i sa de skulle kunna kontakta mig om kameran plotsligt skulle dyka upp. Nan av deras kollegor skulle ju t.ex kunna ha hittat den men ej talat om det for alla. *suckar* Borjar anse kameran som borttappad vilket inte ar nagon sakforlust i sig eftersom den ar gammal, valanvand och mer eller mindre utsliten, men det ar fruktansvart synd pa alla semesterkort som i sa fall ar forlorade. Gar som ett sista halmstra till receptionen pa vart hotell och tjejen bakom disken lyser upp nar jag namner ordet "camera" och pladdrar pa thai med sin kollega.
- You come back tomollow molning, sager hon. It is hel, but not now, sager hon och ler for att slata over sitt pavra uttal.
Gar tillbaka till var bungalow dar Pontus och Knorp vantar. Knorp har antagligen en slang av urinvagsinfektison och har kissat pa sig igen, vilket inte ar sa konstigt med tanke pa att han har blota badbyxor pa sig hela dagarna 10-17. Spelar inge roll att vi tar pa honom torrt nar han kommer upp ur poolen/havet for han badar igen inom 5 minuter.
Det ar forsmadligt att behova erkanna att jag ar en slarvmaja, men overvags av lattnaden att ha hittat kameran.
Nackdelen med att skriva resedagbok ar att "alla" laser den och inte hor av sig till mig med glada tillrop via SMS. I borjan av resan innan jag kommit pa losenordet duggade messen tatt! Och inga (0 - noll) kommentarer pa mina anteckningar i resedagboken borjar fa mig att undra om nagon ur huvudtaget laser den. Finns jag?!

måndag, januari 17, 2005

Ao Bang Bao

Annu en mulen idag. :-(((
Aker till elefantfarmen dar elefanttrekkigen utgar fran. Vi har tur och flera av elefanterna star och betar. Agaton ar fascinerad men mest radd. Vagar inte klappa. Jag matar den ena elefanten med ananasklyftor. Plotsligt frustar den sa saliv och ananasjuice sprutar pa mig och det ar svart att avgora om det var av fortjusning eller om den tyckte det var surt.
Aker till Ao Bang Bao langst soder ut pa Koh Chang. Dar ar alla hus byggda pa palar pa vattnet. Vi haller forstas noga koll pa Knorp medan vi tar oss fram pa de smala spangarna, men infodda barn valdigt mycket yngre an Knorp vaghalsigt tultar runt endast vaktade av sina obetydligt aldre syskon. Stallet ar omtalat i alla gudiebocker, men kanns overreklamerat och inte sa speciellt. Koper en sarong/handduk/tygstycke for 150 bath (30:-). Praktiskt att ha med nar man badar istallet for handduk eftersom det bade tar mycket mindre plats an en handduk och ar sa tunt sa man kan svepa in sig i det som en klanning.
Gar till poolen. Det blaser och ar kallt (naja: 28 grader) sa jag ligger pa solstolen med en handduk och huttrar. Knorp badar forstas oavbrutet.

Laser i Bangkok Post om en stor olycka i t-banan i Bangkok.
- Nu maste vi messa alla hemma och meddela att allt ar bra med oss, sager Pontus.
- Ah, de flesta vet ju att vi inte ar i Bangkok nu och forresten ar det inte ens sakert att nyheten ar spridd i Sverige, svarar jag men nar vi gar in pa Aftonbladets hemsida visar det sig att det ar forstasidesnyhet. Endera ar det nyhetstorka men mer troligt att det anses som hogintressant bara for att Thailand har varit och fortfarande ar i fokus eftersom G.Persson ar har. Pa CNN-nyheterna ror han sig stelt, ser overviktig och svettig ut.

söndag, januari 16, 2005

Aventyr --> familjesemester

Utcheckning fran Penny's. Visst vemod att lamna den familjara atmosfaren, men langtan att se nat nytt ar storre. Ett tydligt tecken pa att vi varit ett ratt tight gang ar val att vi gar runt och smapratar med de andra hotellgasterna och sager hejda.

Incheckning pa Coconut Beach's snobbigaste resort. Jag har varit valdigt skeptiskt, men vet att det passar Pontus onskemal. Nar vi kommer dit ar det valdigt mycket lugnare an det varit tidigare. Nastan sa det ar odsligt. Antagligen har alla nyarsresenarer akt hem och de flesta solstolarna ar lediga. Skont, for det var alla svenska turister som gjorde mig skeptisk till stallet. Nu kanns det bara jattelyxigt! Vi har fatt en fin bungalow med havsutsikt och alldeles nara poolen. Plotsligt kanns det som om resan overgatt fran aventyr till familjesemester.

Det ar mulet aven idag :-(( men ratt varmt sa vi ligger vid poolen hela dagen och dricker svalkande fruktdrinkar. Knorp badar och hoppar i vagorna sa lange sa han blir alldels bla om lapparna.

lördag, januari 15, 2005

Toalett-skvatt

Allmanna toaletter och de pa restauranger ar oftast vasterlandska och relativt frascha (jag brukar inte titta alltfor mycket pa vaggar eller upp mot taket - det man inte sett finns inte), men pa restaurangen vi besoker ikvall pa White Sand Beach efter en heldag vid poolen i det mulna vadret ar det klassisk asiatisk toalett med hal i golvet och manuell spolning i form av ett stort kar med vatten bredvid och en skopa i. Man ska inte ska vara for kissnodig nar man besoker dem for de ar utformade sa att det da skvatter pa ens skor, vilket jag blir pamind om den harda vagen...
Blir gruvligt bresviken pa utbudet i gatustanden. Allt ar ratt billigt, men det ar valdigt fa saker som tilltalar mig. Och det ar ungefar samma aterkommande saker i de oilka butikerna. Konstaterar att det mesta faktiskt finns i de 10-talet gatustand som finns runt lilla Koh Chang Plaza men mer latttillgangligt eftersom de ar mer samlade. Koper bara 2 vykort. :-(

fredag, januari 14, 2005

Pa Ao Bai Lan (Siam beach)

Himlen ar gramulen aven idag. Trist. Beslutar oss for att gora en utflykt till en annan strand soder ut i alla fall. Kanner mig lite haglos och det beror ofelbart pa vadret. Vagen ar brant och slingring och asfalten vat av regn. Vid Ao Bai Lan (Siam Beach) hoppar vi av. Stranden ar ode men inte sa paradislik. Kanske for att man anar att den brukar befolkas av inte sa ansvarstagande personer kvallstid, sanna som lamnar ol- och vattenflaskor efter sig. :-( Knorp ar dock glad och hittar en bambustav som han fiskar med av hjartans lust. Ater lunch sittandes pa kuddar vid laga bord. Alla andra ar valdigt mycket yngre och tittar undrande pa Knorp. Hippiestuk pa de flesta, men en ratt avslppnad stamning. Det regnar ymnigt. Kraftiga vagor.

Softarkvall pa hotellet. Knorp som inte sovit idag somnar tidigt och vi sitter ute pa var altan och laser och dricker Singha (ol). Anligen far vi anvandling for den elektroniska baby watchern som vi slapat med fran Sverige! ;-) Vaggarna ar fulla av sma odlor som jag markligt nog inte alls tycker ar laskiga trots att jag har genuin spindelskrack. Vi hor gecko-odlan som bor vid en av bungalowsen pa andra sidans karakteristiska rop. Nar alla moskitos blir allfor nargangna gar vi in.

torsdag, januari 13, 2005

Jag blir putt...

Med risk for att verka snobbig maste jag anda meddela att jag sovit urdaligt i natt pga vagorna som slar precis utanfor var bungalow. :-) Maste byta rum och det kanns lite jobbigt att behova packa ner alla saker igen men det ar trots allt bara en forflyttning tvars over garden. Nar vi ar pa plats infinner sig semesterlugnet igen och jag kanner mig sa dar lojt avkopplad i vetskapen om att slippa jaga hotell pa ett par da'r. Det ar forvanansvart manga svenskar pa hotellet. Av de 10 bungalowerna sa bor det svenskar i halften!

Mulet. :-( Aker till White Sand Beach och Knorp roar sig kungligt i vagorna. Men fortfarande ar det ingen strand som slagit den i Rayong! Dock ter sig White Sand Beach lite mindre skrackinjagande idag an nar vi anlande och vi kan uppskatta att det serveras spagetti och kottfarssas eftersom Knorp glupskt ater det.

Middag vid Koh Chang Plaza (namnet anger att det ar fladigare an det i sjalva verket ar). Hamtar ut flygbiljetterna, men resebyran har ingen direktuppkoppling och maste ringa for att kolla kortet och far fortfarande ingen kontakt med Visa Sverige sa vi maste betala kontant. :-( . Knorp cirkulererar hemtamt mellan stallena och morsar blygt pa mr Conlod (?) bakom bardisken och hans fru som serverar pa Malibu Bar. Han far en Fanta som han varldsvant sippar pa ur sugror. Sen vill han ga till klungan av nagra man som spelar golf pa en lite puttingmatta. Jag blir inbjuden att spela men avbojer i det langsta. Det ar dock ratt medryckande att titta pa dem och plotsligt ar jag ocksa med. De spelar 18 hal (omgangar) med 4 bollar i varje. Jag lyckas faktiskt fa i en boll pa forsta halet vilket ar mer an nagra av de andra. Tavlingsmanniskan i mig vaknar och under tjo och tjim turas vi om att sla. Mitt i turneringen ar Pontus klar borta pa internet-cafeet dar ha varit och vi aker hem.

onsdag, januari 12, 2005

Sokes: hotell for barnfamilj

Eftersom hotellet vi bor pa ar en byggarbetsplats och heller varken har pool eller facila priser stannar vi endast 1 natt. Utcheckning igen, vilket kanns obeskrivligt besvarligt. Trots kalasgod frukost pa en restaurang pa stranden sjunker modet ytterligare ett par grader nar det visar sig att turistinformationen ar stangd. Vi star dar utanfor i solgasset och ar ratt paralyserade bada tva. En thailandsk kille pekar tvars over vagen och far oss till slut att forsta att skjulet pa andra sidan vagen ocksa ar turistinfo. Nar vi gar dit inser vi att det mest ar formedling av exkursioner de sysslar med, men plotsligt rekommenderar hon pa knackig engelska aven boende pa Jan Charley. Hon erbjuder sig att hamta oss pa hotellet sa vi rusar tillbaka dit och slanger ner vara kringstrodda persedlar i ryggsackarna och far skjuts. Jan Charley visar sig for det forsta vara en (av sa manga forekommande pa olika skyltar) felstavningar och heter egentligen Jane's. *fnissar* Det ser inte sa inbjudande ut. Ligger visserligen precis i vattenbrynet, men har ingen sandstrand utan bara karga klippor. Nix, vill inte bo dar och det kanns skont att kunna skylla pa behov av barnvanligt for att ingen ska behova tappa ansiktet. Vi blir skjutsade till stallet bredvid; Penny's. Det ser mycket mer valskott ut och har inte heller nan strand men pool. Vi bestammer oss for att stanna.
------------------
Version 1 (min): Knorp ar otalig. Jag agnar mig at honom och forbereder sa vi kan bada sa fort som mojligt. Jag overlatar at Pontus att checka in och ansvara for att samtliga vaskor bars in i var bungalow. Min handvaska som inte ligger pa falket utan inne i bilen blir kvarglomd, vilket jag upptacker nar jag 20 minuter senare ska ha kameran.
- *suck* Jag borde vetat att det var riskfyllt att inte kolla att allt var med eftersom Pontus ar sa slarvig, tanker jag nar jag upptacker det.
Version 2 (Pontus'): "Sara bara sticker sa jag maste fora grovjobbet. Hon vet att jag hatar att behova checka in for da maste man skriva en massa. Hon glommer minsann ocksa saker ofta. Bade kameran, mobil, bors med smapengar och guideboken lag ju i vaskan!!!"
------------------
Vi ber personalen att kolla med dem som korde oss och lite senare kommer en kille med vaskan. Inget saknas. Pontus ar valdigt lattad och sager om och om igen att det var tur att vi fick tillbaka den, men jag hade nog aldrig trott att vi inte skulle fa det (blaogt nog) sa det kandes ratt sjalvklart.

I solnedgangen gar vi ner pa hotellts strand och plockar stenar. Middag pa Coconut beach pa en restarang pa stranden dar det ar BBQ dar man bara pekar pa vad man vill ha sa laggs det pa grillen. Ater tiggerrakor, tonfisk, majskolvar och potasis. *mums* Gar till Koh Chang Plaza (som ar manga grader mindre fladigt an namnet anger men inte dessto mindre trevligt for det) och hamnar pa Malibu Bar. Knorp knorrar, men da kommer tjejen med ett fyra-i-rad-spel och den och hans lask sysselsatter honom i ytterligare 1 h. Vi dricker ljuvlig Banana daiquery.

Vi gar till internet-cafe och Pontus tar pa sig reseledarhatten och bokar flyg Trat - Bangkok. Sen bokar han hotell i Bangkok. Otroligt vilka mojligheter internet skapar, trots allt!
Koper tva t-shirts at Knorp. Prutar fran 200+175 bath till 200 bath (50:-) for bada. Hon gar med pa det med lite knot. Pontus havdar att jag prutade alldeles for daligt eftersom hon inte protesterade mer och aberopade att hon maste forsorja sin familj etc.

tisdag, januari 11, 2005

Oangenam turischock

Utcheckning. Det ar tjejen som kan bra (naja) engelska som star i receptionen och hon forstar i alla fall att vi vill ha taxi eller nan som skjutsar oss till Ngam Lmpom och piren dar farjan till Kho Chang gar. Efter 15 minuter kor fram en svart Dodge med tonade rutor fram och Knorpen gar i spinn nar han inser att vi ska aka den. Resan till piren kostar 2000 bath inkl farjebiljett, tar 2 1/2 timme och ar av den skumpigare sorten eftersom bilen har stel bakaxel. Dock varken kissar eller kraks Knorp sa det far sammanfattas som OK anda.
Bilfarjan over tar 40 minuter. Nar vi kliver av undrar en tjej om vi vill ha flatade strandmadrasser for de ska ju anda aka hem. Tar tacksamt emot bada tva. Songtaews star och vantar, men de ar mycket mer avvaktande an jag forvantat mig och inte alls paflugna. Nagra amerikaner aker pa vart flak och de ar sa skeptiska:
- NO, we're NOT gonna pay until we get there!!!
Jag tycker synd om chaufforen som tittar skyggt pa den hogrostade tjejen och suckar.
Solen gassar. Det ar stekhett. Svetten rinner. Enligt vara onskemal blir avslappta i White Sand Beach. Det ar dammigt. Massa tingeltangel och vasterlandska turister. Dykcenters. Hippiekanslan ar total. Som representant for karnfamiljen kanner jag mig som ett ufo vilket forstarks kraftigt med barnvagnen. Svenska hors overallt. Vill bara bort. Allt kanns jobbigt. Trottoaren ar knagglig och full med stora hal och omojlig att dra barnvagn pa. Det ar inte lockande att ta pa sig ryggsacken, men vi har inga val. Knorp grater och vill bli buren. Beslutar oss efter ett 10-tal meter att det ar battre att stanna och ata lunch innan vi hittat nanstans att bo. Pontus ar glad for det finns massor med vasterlandsk mat pa menyn.
Efter lunchen kanns det mycket battre. Krafterna ar tillbaka och hjarnan fungerar normalt igen. Den farskpressade apelsinjuicen skvalpar skont i magen tillsammans med nudlarna och gronsakerna. Vi bestammer oss for att ta songthaew till Coconut Beach till ett stalle som rekommenderas i guideboken. Solen gassar fortfarande men barmhartigare pa nat satt nar vi fatt rum.

Ater middag pa en av de intilliggande resort:ernas restaurang. Vi har blivit varnade att det ska vara dyrt pa Koh Chang p.g.a alla turister, men det ar overkommliga priser. Dessutom kan man betala med kort vilket ar bra for da sparar vi pa vara kontanter.

måndag, januari 10, 2005

Obehag x 3

Hela min rygg och baksidan av benen ar fulla med moskitobett som kliar. Markligt nog ar varken Knorp eller Pontus drabbad. Det gar inte att lata bli att riva pa dem och det drojer inte manga timmar innan jag rivit mig blodig.

Var strand ar valdtagen. Tva feta och av sol rodfnasiga man uppenbarar sig tillsammans med 4 slanka men ej sa unga thailandska killar i vad som vid forsta anblicken kan misstas for en helt vanligt picknick. Gruppen haller sig pa behorigt avstand fran oss, men anda kan vi inte undga att se hur par bildas, hur de tar pa varann och pussas tafatt i vattnet. Ackligt! Pa nat satt ar det skont att gubbarna verkligen ser sa vidriga ut med sina stinna bukar som svaller over kanten pa deras badbyxor for ironiskt nog hade det varit annu varre om det varit yngre killar som kunnat vara vara kompisar och vanliga normala familjefader.

Forsoker forbestalla taxi till imorgon av den glasogonprydda kvinnan i receptionen, men sprakforbistringen ar total. Vad heter egentligen "taxi' pa thai?

söndag, januari 09, 2005

Utan losenord forsmaktar vi....

Pa Pontus' initiativ forlanger vi var vistelse med ytterligare 2 natter.
- Det kanns bra, for jag ar inte 'fardig' med detta stalle an. Det skulle ha gjort ont och saknaden skulle vara stor om vi akt vidare redan idag, sager jag till Pontus som ler at mina filosofiska tankar.

Har trots idoga forsok inte hittat tillstymmelsen till Internet-cafe, men jag hade for mig att jag sett en skylt ratt langt bort. Gor utflykt med songthaew och hittar till slut en publik dator pa ett relativ kyffigt stalle men med ovantad snabb uppkoppling (naja...). Dessvarre har jag glomt losenordet for uppdatering av Resedagboken. :-( *frustrerad* Som de flesta andra sajter kan man fa hjalp om man glomt sitt losenord, men den mail jag angivit var osmart nog till jobbet som jag inte har tillgang till har.

Vi har inte en susning om det gar nagra songthaews tillbaka. Vagen ar kolsvart och Pontus bedomer att det ar 6 km hem. Later inte lockande att behova ga. Inte for att vi kanner oss otrygga men for att barnvagnen tvingar oss att ga pa den asfalterade vagen istallet for pa vagrenen och eftersom det ar morkt ar risken for att bli pakord overhangande. Vi gar ett stycke, men i beslutar oss for att vanta pa en eventuell songthaew i skenet fran utebelysningen fran ett skjul dar folk verkar laga middag. De kan absolut ingen engelska, men med viftningar och lite tjatter dem emellan pa thai forstar de var vi bor och skjutsar hem oss. Vi vill forstas betala for oss, men de verkar i det narmaste fornarmade over vara forsok att betala for deras valvilja.

lördag, januari 08, 2005

Paradiset pa jorden

Efter insmorjning och nedpackning av bocker, tidningar och leksaker beger vi oss de 100 m till stranden. Den ar flera km lang och sa gott som ode. Flera 100 m bort syns nagra thailandska barn plaska i vattenbrynet. Det vaxer pinjetrad som ger lagom skugga at oss vinterbleka svenskar och det ar inte alls svart att fa kanslan av Robinson - fast utan svalt.

Gar nagra hundra meter pa den becksvarta icke belysta asfalterade vagen. De fa matserveringar som finns ser inte direkt hemtrevliga ut med de nakna lysroren som ger att blaaktigt sken, men vi smyger in pa ett stalle valt pa mafa. Naturligtvis pratar de ingen engelska, men har markligt nog menyer pa engelska. Maten ar gudomlig! Och lojligt billig. Sa har pa kvallen ser omgivningarna annu mer ode ut. Det lyser t.ex i farre an 10 fonster i det vitmenade 25-vaningshoghuset med andelslagenheter.
Efter middagen stannar vi och tar en drink pa restaurangen till 'vart' hotell dar 'Seawind Band' spelar countrywestern music med thai-touch.

fredag, januari 07, 2005

Lovely Layong

Utcheckning. Bestaller taxi till busstationen.
- You going where? undrar taxichaufforen.
- To Rayong, svarar vi.
- Ahh, Layong, svarar taxichaufforen med det klassiska asiatiska uttalet dar R bir L. I dlive you to Layong? Yes?
Vi har last i guideboken att det ar 179 km till Rayong och att taxi faktiskt ar ett alternativ. Efter lite dividerande ar vi overens att bli skjutsade for 1.800 bath. Plotsligt ar vi inne och snirklar pa smala grander och vi hinner bli valdigt skeptiska tills vi forstar att taxichaufforen ska till sitt kontor. Han verkar kanna alla i omradet och nar jag fragar ar det hans syster som star och saljer mat, hans bror som tankar bilen at oss. Sen svischar vi ivag pa den forvanansvart fina motorvagen som ar alldeles rak. Det slende ar att landskapet helt saknar hojdskillnader. Efter kisspaus knorrar Knorp och ser orovackande blek ut. Mycket riktigt borjar han dregla efter ett tag och sen kraks han i plastpasen som Pontus sa papassligt tagit fram.
- Maste pa t'letten, maste pa t'letten, grater Knorp men med lite avtorkning och vatten piggar han pa sig och aterfar normal ansiktsfarg.

Vi har inte forbokat nat hotell och kanner oss enormt osakra pa vart vi ska stanna. Det mesta ser ratt sunkigt ut och det ar glest mellan nat som en liknar restauranger. Har last om 'Seawind Resort' i Aftonbladets reseguide och bestammer oss for att leta ratt pa det. Aker lange utefter strandbrynet utan att hitta det. Jag tycker vi ska ta nat annat hotell, men Pontus star pa sig och det ar dessutom svart att fa taxichaufforen att forsta att vi inte langre vill till Seawind Resort. Plotsligt dyker det upp en stor tydlig skylt pa bade thai och engelska som anger att vi kommit ratt. Knappt 2 1/2 timme tog det fran Bangkok. Allt ser ode och lite overgivet ut men vi checkar in.
- 700 bath (140:-), svarar mannen bakom disken pa var fraga hur mycket det kostar och ser butter ut.
- How much if we stay 3 nights? fragar Pontus men mannen ser om mojligt annu buttrare ut och ignorerar fragan. Nar vi betalat for 2 natter sager mannen att american breakfast, solstol pa stranden och 2 flaskor vatten om dagen ingar. Vid narmare berakning forstar vi mannens sura uppsyn infor vart prutningsforsok eftersom vi inser att det faktiskt ar tokbilligt!

torsdag, januari 06, 2005

Stan ar full av vatten

Tar taxi till Khao Praya-floden. Hoppar pa en bat i reguljartrafik. Solen gassar och det flaktar ljuvligt i den vagglosa baten dar vi sitter pa trabankarna. Passerar tempel, skyskrapor, palatset, manniskors hus pa palar i vatnet med oppna vardagsrum som vetter ut mot vattnet. Ett perfekt (och billigt!) turistnoje. Kliver av efter 1 h fard och da ar vi laaaangt utanfor turistkartan vi har. Till synes andlosa grander vindlar med stand dar det saljs sandaler, vaskor, kott, frukt och gronsaker. Koper mig ett par flipflops for 100 bath (20:-) och en vaska for 50 bath (10:-) att ha pa nyinkopta barnvagnen istallet for den natkasse jag onskat att den haft. Det ar sa billigt sa jag orkar inte ens pruta, trots att det ar emot min Thailandsprincip.

Aven om alla piccolos trodde att det var jag som kissade i taxin forsta dagen ar de fortsatt vanliga. Vi gar till poolen och badar. Bra hotellval av Pontus - helt ratt att kunna softa vid poolen istallet for att vara forvisad till cafeer eller rummet eller lobbyn pa hotellet.

Beger oss med taxi till nattmarknaden, men trots att jag ber informationen pa hotellet skriva en lapp pa thail at mig att visa taxichaufforen blir det missforstand. Men till en nattmarknad kommer vi. Dock valdigt turistig i sitt utbud och med restauranger i vasterlandsk stil, men i efterhand tyckte vi att det var bra for Knorp foredrar typ spagetti med kottfarssas till middag och det var inte alls sa trangt mellan standen pa denna markand som det med all sakerhet varit pa Silom Nighmarket.
Knorp men framfor allt en skeptisk Pontus i slaptag ar effektiva anti-shopping-faktorer. Jag kan dock inte motsta frestelsen att oprutat kopa en bors i randigt tyg for 20 bath (4:-). Nar vi gar darifran angrar jag mig att jag inte kopte fler, men nar vi nagra minuter senare passerar ett annat stand dar de har samma bors fast i finare mer thailandskt cerist tyg med guldbroderier for 15 bath (3:-) koper jag glatt genast en till.

onsdag, januari 05, 2005

Doft av Bangkok

Nar vi kliver ut fran Bangkoks flygplats ar det sa manga fornimmelser som kommer over mig; den inte helt oangenama doften, kvav fuktig luft, taxikon som for den opalasta forstagangsturisten kan tyckas vara helt utan organisation men som i sjalva verket ar superanpassat for den som inte kan thai och dar taxichaufforerna inte star pa tomgang utan en motorerna avslagna och knuffar fram sin bil nar det blir deras tur. Jag far en klump i halsen och grater en skvatt av lycka for att jag har sa manga bra minnen fran Thailand och jag ar sa tacksam att fa vara har igen.
En utmattad Knorp somnar i min famn i taxin. Plotsligt kanner jag hur jag blir fuktig i knaet. Knorp kissar och dessvarre i sanna mangder att mina byxor blir genomvata och sa aven storre delen av tyget i baksatet i taxin, vilket fortstas noteras av de handskbeprydda piccolos som rusar fram for att oppna bildorren, bara bagage och halla upp dorren. Hoppas bara de inte trodde att det var jag som var inkontinent... *generad*

Kl 09:02
Rummet ligger pa 12 vaningen och har fin utsikt over SV:a Bangkok och expressway:en vilket ar perfekt for den bilintresserade Knorpen. Vi somnar allihopa. Halvvags in i somnen tanker jag att vi borde stalla klockan, men att det nog inte behovs eftersom jag inte ar sa trott.

Kl 15:22
Vaknar med ett ryck. Svart att veta vad klockan ar eftersom gardinen for fonstret har forsatt rummet i totalt morker. Blir forvanad nar jag inser att vi sovit i drygt 6 h, men aven irriterad dels for att vi latit timmarna bara rinna ivag och dels for att vi sabbar vara chanser att snabbt komma ikapp jetlag:en.

Tar taxi till Siam Square. Koper mat i ett ambulerande gatustand for 20 bath (= 4:-) far det levererat i en vit frigolitlada och satter oss och ater pa en lag stenmur. Starkt, gott och svettdrivande. Borjar jakten pa barnvagn och det ser inte ut att bli sa latt for det ar svart att fa tjejen i informationsdisken att forsta vad vi vill ha (hur manga turister vill kopa barnvagn?!). Nar jag funderar pa hur fruktansvart omojligt det skulle vara att fa tag pa en billig vagn i Stockholms innerstad for en turist haller jag pa att ge upp hoppet, men bade Knorp och Pontus ar pa gott humor sa det ger ork att fortsatta. Vi aker enligt rekommendationer vidare med skytrain och minsann sa har de barnvagnar pa nasta varuhus! Ett rejalt utbud dessutom! De flesta ar dock dyra (> 20.000 bath = 4.000:-) med manga finesser, men den hjalpsamme expediten med mycket ringa engelskakunskaper visar runt och vi beslutar oss for en ljusbla lattvikts (2,9 kg) paraplyvagn med soltak. Om det alltid ar sa extremt personaltatt eller ej vet jag inte, men det ar 2 som hamtar vagnen, 5 (!!!) som star bakom kassan nar vi ska betala och annu 2 som star beredda och packar upp vagnen ur sitt embalage.

Kl 20:32
Prommenerar langs Siam Road. Passerar soi:en (granden) dar vi bodde forra gangen. Koper sot laskande ananas som kvinnan med flink kniv choppar till munstora bitar. Ater middag fran gatustand, men Knorp borjar fa nog av myllrande manniskor som ideligen ska nypa honom i kinden och som tilltalar oss pa ett obegripligt sprak sa vi aker tillbaka till hotellet.

tisdag, januari 04, 2005

Glomma

Trots att allt kandes val forberett igar uppstar ett visst kaos vid 8-tiden nar vi maste aka, men ett delvis kontrollerat sadant med manga typ 'Kastar du soporna?', Laser du dorren?', 'Jag tar din planbok' och 'Ar alla lampor slackta?'. Till slut sitter vi i taxin.

Glomma 1
- Ah nej, jag glomde min mobiltelefon, utbrister Pontus med panik i rosten nar vi akt 400 m. Men 15 sek senare innan taxin ens har hunnit vanda konstaterar han att han har den i fickan.

Glomma 2
- VAGNEN!!! vralar jag nar vi kliver pa Arlanda Express. Vi har glomt vagnen hemma! Vi tittar pa varann och 1000 tankar hinner flyga genom huvudet innan vi sakligt konstaterar att det varken ar vart pengar eller tid att aka tillbaka hem for att hamta den och forhoppningsvis kan vi kopa en ny i Bangkok utan problem.

Glomma 3
Jag har lyckats overtyga Knorp att det racker att ta med gula hunden han fatt av Faster Maj istallet for hela kaninfarmen (2 gosekaniner i plysch + en blarandig POP-kanin). Nar vi kliver in i incheckningshallen angrar jag att jag lat mig overtalas av Pontus att vara pa Arlanda sa sent som 60 min innan for det ar proppat med folk sa det varken gar att rora sig framat eller i sidled. Den i vanliga fall sa hangdlingskraftige Pontus star bara och tittar handfallet.
- Ska'ru checka in oss eller bara sta dar och glo?! fraser jag. Han vaknar ur sin trance och efter en hel del fummel (och ytterligare sura icke uppmuntrande kommentarer fran mig) har han checkat in oss i self service-automaten och vi staller oss i kon till disken for specialbagage dar vara ryggsackar ska lamnas in.
- Jag har tappat min hund, sager Agaton och ser olycklig ut. Jag inser vidden av problemet och knuffar mig tillbaka till incheckningen och turligt nog har nagon vanlig sjal lagt upp den pa automaten sa vi aterfinner den utan problem. *tacksam* Ater till specialbagage-kon. Fler an vi borjar fa ont om tid till sin avgang och nar ett gang skaggmuskiga kvinnor i hucklen ledda av en svettig arab tranger sig forbi oss alla snett fran vanster muttrar alla och knyter naven i fickan utan att saga nagot, men efter dem bildas en ny ko. I mitt redan uppjagade tillstand har jag kortare stubin an vanligt och knackar ilsket mannen med skidfodral pa axeln och meddelar i en ton som inte tal nagra som helst motsagelser att han precis som alla andra maste stalla sig i kon, vilket han efter lama protester gor.

Glomma 3 och 4 och 5
- Jag har glomt mina solglasogon, sager Pontus pa planet pa vag mot Bangkok.
- Och jag glomde att ta med hink och spade som jag planerat, svarar jag. Och fotfil i sandpapper for jag maste fila ner mina paniklanga kloliknande naglar och da ar en san fil perfekt.

Glomma 6
Jag glomde att ta med den sista frukten hemifran som jag planerat. Hoppas den inte ligger dar och ruttnar.
- Ingen fara, sager Pontus med viss ironi, det ar sa kallt i huset i alla fall medan vi ar bortresta.

Som ett mirakel lyckas Pontus overtyga Agaton att han ska sova pa golvet framfor vara saten. Lutad mt flygplansvaggen stracker Pontus ut sig (sa gott det nu gar for en som ar narmare 190 cm). Jag kan inte sova. De visar en urkass film och jag blir bara rastlos.

lördag, januari 01, 2005

Förberedelser

Beslutet att åka till Thailand trots den jordbävningen känns alltmer rätt. Så som händelsutvecklingen sett ut den gångna veckan så finns det allt mindre anledning till oro. Och enligt rapporter från bekanta på plats i andra turistorter i Thailand märks det av naturkatastrofen nästan intet utan tvärtom pågår turistlivet oförtrutet som tidigare. Och vi riskerar inte att tvingas möta horder av lemlestade på flygplatsen för enligt UD går de sista transporterna med skadade idag. Lite cyniskt sett så är ju att åka dit också ett sätt att hjälpa landet genom att vi spenderar våra pengar där.

Just nu känns det som om allt man gör är en enda stor förberedelse inför Resan. Tvätteriet är igång (fast egentligen inte för att vi behöver ha kläderna rena för att ta med på resan utan för att ha tvättkorgarna tomma när vi åker), kylskåpet ödsligt tomt, frysen är tömd, avfrostad och avstängd, i frysboxen finns det bara äppelmos, vinbär och en oxfilé och innehållet i fruktskålen är väl anpassat så det ska vara lagom att ta med sista mandarinen på flygresan.