söndag, januari 23, 2005

Dagen efter

Kl 01:10
Hemma! Stad-Gali var och stadade i forrgar och det ar harligt att komma hem, aven om huset milt sagt ar utkylt eftersom vi haft varmen pa minimum. Golven ar iskalla. Gar syn pa mina julklappstofflor och nar jag stoppar fotterna i dem kanns det sa hemtamt. Det ar underbart att lagga sig i sin egen sang igen och aldrig har val Ikea Sultan med medium fjadring och Emir baddmadrass kants sa lyxiga. Dock kanns det att kroppen tycker att det ar morgon for trots att jag bara sovit en kort stund och ar ratt slut sa ar det inte helt enkelt att somna.
- Ska du sova hos oss? fragar jag Knorp och forvantar mig att det sjalvklara svaret kommer vara jakande efter att ha sovit tatt tatt intill mig i 3 veckors tid.
- Nej, nej, nej. Jag vill sova i min sang!! ropar han och rusar in i sitt rum. Ja, det är klart att han ocksa langtat hem aven om han val inte forstatt det.
Som tur ar sa somnar Knorp utan problem. Han vaknar vid 5-tiden (=11 thailandsk tid) och kravde valling. Jag har inget riktigt minne av att Pontus gar ner i koket och fixar valling, men uppenbarligen har jag matat for nappflaskan star pa mitt sangbord. Inte trodde vi att han skulle somna om sen, men det gor han och vacker oss inte forran 08:15.

Konstaterar att det gick utmarkt att resa med minimerat bagage. Ytterligare tva saker kunde jag latit bli att ta med:
* Kangorna (vi gjorde inga utflykter till djungeln, vilket vi planerat)
* Adaptern (pa alla hotell vi bott pa passar svenska elsladdar)

lördag, januari 22, 2005

Hemresedag

Knorp som somnade tidigt igar vaknar redan 07:00. Jag ar trott, men Pontus annu trottare sa jag kliver upp. Knorp och jag gar upp till poolen pa takterrassen och tittar pa soluppgangen medan stan vaknar till liv. Trots att timmen ar tidigt ar det redan kvavt. Gar pa upptacksfard i kvarteren bakom vart hotell. Dar ror sig inga turister och vardagslivet pagar for fullt med matforsaljning fran vagnar. Koper nan sorts rora med ris. Klockan ar nasta 09 sa vi gar tillbaka till hotellet och vacker Pontus. Maten jag kopte ar nast intill oatlig for mig som inte gillar koriander. Dessutom sa kryddstarkt sa jag far tuppjuck.

Checkar ut fran hotellet och aker till flygplatsen. Bara vetskapen att vi har 12+2 timmars flygtid framfor oss med 2 timmars vantetid i Frankfurt ar egentligen tillrackligt for att knacka den mest entusiastiske resenaren och att dessutom ha ett kravande smabarn med kan vara en provning i sig, men det ar bara att bita ihop och utharda. Varst ar det nar vi flugit 4 h och man borjar bli uttrakad men vet att det sa mycket som 9 h kvar. Men egentligen har jag inget som helst att beklaga mig over, for resan gar jattesmidigt. Knorp sitter pa sitt sate och pysslar med horlurarna, gar pa toa, ater nar maten kommer, vill lasa, gar pa toa, dricker juice, gar pa toa, leker med bilarna, tittar pa manen, sover sen middag (alltsa normal svensk tid vilket ju passar perfekt for tidsomstallningen) och vill lasa lite till, sa tiden gar snabbt.
Nar vi landar i Frankfurt kl 19:15 lokal tid kanns det att kroppen har en annan tidinstallning och tycker att kl ar 01:15. *gaspar*

fredag, januari 21, 2005

Äntligen shopping!!!

Ater frukostbuffe pa hotellet for med thai-matt matt oerhorda summan 260 bath (41:-) innan vi ger oss ut i myllret. Klimatet i Bangkok ar betydligt varmare och fuktigare nu an for 2 veckor sen. Van vid den perfekta turistservicen pa Sofitel Hotel innan vi akte till Rayong dar de hjalpte en genom att skriva vart man ville pa thai sa man bara kunde lamna fram till taxichaufforen ber jag damen som star i taxiluckan pa vart hotell gora samma sak, men hon blanger bara pa mig:
- 300 bath! sager hon.
En kort ordvaxling utbryter. Jag inser att hon vill salja hotellets limousinservice till mig, men jag vill bara ha vanlig taxi som ju sallan kostar mer an 100 bath (20:-) vart man an ska inom Bangkok. Vi star bada som forlorare - hon lyckas inte fa mig att valja limousin och jag far ingen lapp. Men jag vinner anda for jag tjatar mig till en lapp av en av hennes kollegor. Utanfor hotellet star det massor med taxibilar parkerade. Vi kliver in i en och visar fram var lapp.
- 100 bath! sager han.
- No. Taximeter! sager vi om och om igen for chaufforen envisas med att vilja kora svart och dessutom for ett pris som antagligen ar det dubbla. Nar vi hotar med att kliva ur taxin gor han ingen ansats for att stoppa oss. Vi kliver in i nasta och visar aterigen var lapp.
- 50 bath. And I drive you to big market with cheap...
Mer hor vi inte forran vi ilskna klivit ur taxin, for det dar med att erbjuda att kora turister till ytterligare stalle an slutmalet ar ett vanligt forekommande lurendrejeri.
Nasta taxi satter pa taximetern utan att vi ens ber. Upprorda diskuterar vi taxichaufforernas forsok till bondfangeri, men naturligtvis ar det inte pengarna som ar irritationsmomentet for det ar ju fraga om smapengar utan beteendet.

Utbudet pa Bang Lamphu-marknaden ar ungefar detsamma som pa Koh Chang fast annu mer hippiebetonat, sa kanslan att det fortfarande inte finna nat jag vill kopa kvarstar. Aker taxi till Siam Center och fashionabla
Siam Discovery Center, men jag lufsar haglost bakom Pontus. Jag provar Levis-jeans som ar superbilligt (1500 bath = 300:-) men det ar andra modell an hemma och de som ar i stretch som jag vill ha ar tyvarr alldeles for lagt skurna sa mammamagen putar och man ser trosorna redan innan jag ens satt mig ner. Knorp borjar tappa talamodet. Vi aker sky train till Central dar vi kopte barnvagnen. Gillar det varuhuset, men kanner fortfarande ingen entusiasm att shoppa. Knorp somnar och vi gar at varsitt hall for att utnyttja tiden medan han sover maximalt. Gar och provar jeans igen. Far hjalp av en ung kille som bade pratar hygglig engelska och ar serviceminded. Det hela slutar med att jag koper tva par Lee-jeans for totalt 2700 bath (500:-) och de ar verkligen skitsnygga! Plotsligt har jag som for 3 veckor sen inte agde nagra jeans alls 4 par jeans. Undrar om jag fortfarande skulle kunna lamna tillbaka det paret av de de tva jag kopte pa MQ som ar oanvanda med alla lapparna kvar? *hoppas*
Koper lunch fran en vagn pa gatan av en man. Med den valdigt sporadiska thailandskan jag kan lyckas jag i alla fall fa honom att forsta att jag vill ha ris till kottet och gronsakerna han wokar ihop. Anrattningen ar gudomligt god och mer an val vard de 20 bath (4:-) den kostade. ;-)

Kl 19:12
Lamnar Knorp och Pontus pa hotellet och beger mig ut i myllret sjalv. Tar sky train till nattmarknaden pa Silom Road i Patpong. Det ar enorm skillnad att vara utan killarna. Plotslig smalter jag in i mangden. Blir vem som helst. Ingen att prata med sa inte ens spraket avslojar mig. Och det ar befriande att kunna rora sig fritt utan att behova ha kora barnvagn eller ta hansyn till Knorp-behov. Strosar bland standen. Det ar ratt lugnt. Har bestamt mig for att kopa blinkande skor till Knorp. Det tar ett tag innan jag hittar det. Nar jag fragar vad de kostar slar saljaren in "900" (=240:-) pa sin miniraknare. Jag kontrar med att skriva 200 och vill fa ett slutbud pa max 400 bath (80:-). Hoppas att jag inte givit ett skambud. Nejda, han anpassar sig genast till min niva och skriver "500". Vi landar pa 340 bath (65:-). Gar vidare och kanner mig starkt av den framgangsrika prutningen. Haller hart i pengarna och prutar utan att skammars benhart pa an det ena an det andra. Men det ar intressant hur oforsiktig jag plotsligt blir nar jag kommer till ett stalle dar de saljer t-shirts med Tin-Tin pa i barnstorlek for en san vill jag verkligen vill ha. Forsaljerskans forsta bud ar 700 bath (140:-) och nar vi landar pa 200 bath (30:-) kanner jag mig nojd, men efterat tycker jag att det egentligen var lite for mycket for en vanlig t-shirt. Pa ett annat stalle koper jag 7 t-shirts i barnstorlek med Disney-motiv for 69 bath (12:-)/st.
Svanger in i en grand och det ar dar som den verkligen handeln pagar - av bade saker och manniskor. Mig ignorerar de totalt, forstas. Men pa nat satt sa kanns det ovantat oackligt. Tjejerna star i sina stringbikinis med lojelsevackande hoga benskarningar, men stamningen ar god och det fnissas och verkar avslappnat. Plotsligt blir det totalmorkt i en del av ett kvarter pga stromavbrott. Alla som varit inne pa de nu morklagda barerna och stripclub:arna kommer ut. Serveringspersonal, transvestiter, kunder och lattkladda tjejer om vartannat star ute pa trottaren.
Kanner mig som Askungen nar jag skyndar hemat, for jag har lovat att vara hemma senast 23:00.

torsdag, januari 20, 2005

Naturligtvis skiner solen redan pa morgonen for forsta gangen pa manga manga dagar - for idag ska vi lamna Koh Chang. :-] Vi gar till fruostbuffen och till skillnad fran de mulna dagarna ar det redan liv och rorese dar trots den tidig timmen. Som vanligt ar alla solstolar runt poolen redan bokade med handdukar, vilket gor mig irriterad.
Vi badar. Knorp har blivit alltmer modig i vattnet och vagar rida pa min rygg nar jag simmar som han inte vagat pa ett tag. Han "simmar" aven mellan oss medan han bara haller i ens hander. Och skvatter och plaskar. Ska forsoka prioritera att ga och simma en gang i veckan med honom. Kanske fraga om Jonas vill hanga med pa simskola fran i host?!

Packar. Har som vanligt diskussion huruvida vi ska ta hem badleksakerna vi kopt till Knorp. Visst, de var billiga men jag tror han skulle uppskatta att fa ta med dem hem som minne av Thailand, men Pontus tycker vi ska kasta dem for att minska vikten. Det ar i alla fall betydligt mer plats i ryggsackarna nu nar bade valling, blojor och klader forsvunnit (anvants/slangts). Och shoppar vi loss ordentligt i Bangkok kan vi kopa nya resvaskor!

Checkar ut. Skanker vara strandbadrasser till det brittiska paret som blir sjalaglada for de ska vara kvar pa Koh Chang i ytterligare 2 veckor och boken vi last ut far det svenska unga blyga paret. Gar till Koh Chang Plaza for att ata lunch och vanta pa att kl ska bli 14:00 och var forbokade minibuss att hamta oss.

Kanner mig verkligen fardig och nojd med denna o.Beskriver min teori om att "vara fardig" for Pontus och den gar ut pa att (forts foljer!)

onsdag, januari 19, 2005

Sara ar stum

Mulet idag igen. Har en diffus stum kansla i laren. Vid lunchtid kommer solen fram mellan det uppsprickande molntacket. Nar Knorp och jag badat i havet och vi efterat gar fram och tillbaka i vattenbrynet med vagorna skvalpande runt knana inser jag att det ar traningsvark efter gardagens langa prommenader/bad.

Sittandes vid laga bord pa bastmattor direkt pa sandstranden ater vi middag pa KC's i White Sand Beach. Det ar det stallet vi ursprungligen planerade att bo pa men nar vi vart avslappta forsta dagen tedde det sig omojligt att ens orka leta efter och nu visar det sig att det ligger precis bakom 7-eleven pa strandens norra del endast 6 m fran den punkt songthaew:en slappte av oss. *garvar* Enligt guideboken har de bra BBQ men ingen av oss ar sugen pa det idag igen. Jag bestaller tempura-gronsaker som visar sig vara fantastiskt gott ihop med den heta chilisasen som serveras till.
Gor annu ett forsok att shoppa, men det finns verkligen valdigt lite har som man vill ha. Vi har siktet installt pa Bangkok och shopping malls:en dar med markesklader.

tisdag, januari 18, 2005

Jag AR en slarvmaja!!!

Vaknar upp till annu en mulen dag. :-((( Borjar tro att vi inte ska fa se solen mer forran vi mojligen ar ater i Bangkok om nagra dagar. Ater haglost frukostbuffe i matsalen. Gar en prommenad langs stranden soder ut. Pontus far thai-massage. Det ser halsbrytande ut nar hon bander och drar i hans armar och ben. Blasten tilltar pa eftermiddagen precis som igar, men sen skingras det kompakta molntacket och solen tittar faktiskt fram genom slojmolnen!!! Plotsligt blir humoret pa topp och det myllar av folk pa stranden som alla vill passa pa nar solen antligen ar framme. Spelar fotboll med Knorp och gungar. Badar i poolen. Dricker bananmilkshake, vilket jag som laktosintolerant aldrig skulle utsatta mig for hemma i Sverige, men har i ett land som betraffande matlagningen ar helt fritt fran laktos i ovrigt mar min mage (och darmed aven rums- och sangkompis) bra. Inga gaser = inga fjartar. Magen tolererar till och med lok! Letar snackor med hal i sa Knorp ska kunna gora halsband av dem.

Nar vi ar pa vag for att ata middag i White Sand Beach inser jag att kameran ar borta. Pontus tror att jag lade ifran mig den nar vi skulle gunga allihopa (vilket var som uppgjort for att glomma den, jag vet!!!) men jag har for mig att jag faktiskt hade med mig den darifran. Flaxar runt i morkret pa stranden och ar tacksam att jag anda var sa forutseende sa jag packade med en ficklampa inkl batterier i ryggsacken. Inget napp. Fragar vakterna som patrullerar det intilliggande hotellet men de har inte hittat nagon. Fragar pa restaurangen dar vi at lunch, men de ar helt oforstaende. Fragar i baren pa vart hotell men den tjejen rycker bara pa axlarna, fragar en av kyparna och meddelar att de inte sett nagon. Hade onskat - men ej trott - att de atminstone skulle fraga i vilken bungalow jag bor i sa de skulle kunna kontakta mig om kameran plotsligt skulle dyka upp. Nan av deras kollegor skulle ju t.ex kunna ha hittat den men ej talat om det for alla. *suckar* Borjar anse kameran som borttappad vilket inte ar nagon sakforlust i sig eftersom den ar gammal, valanvand och mer eller mindre utsliten, men det ar fruktansvart synd pa alla semesterkort som i sa fall ar forlorade. Gar som ett sista halmstra till receptionen pa vart hotell och tjejen bakom disken lyser upp nar jag namner ordet "camera" och pladdrar pa thai med sin kollega.
- You come back tomollow molning, sager hon. It is hel, but not now, sager hon och ler for att slata over sitt pavra uttal.
Gar tillbaka till var bungalow dar Pontus och Knorp vantar. Knorp har antagligen en slang av urinvagsinfektison och har kissat pa sig igen, vilket inte ar sa konstigt med tanke pa att han har blota badbyxor pa sig hela dagarna 10-17. Spelar inge roll att vi tar pa honom torrt nar han kommer upp ur poolen/havet for han badar igen inom 5 minuter.
Det ar forsmadligt att behova erkanna att jag ar en slarvmaja, men overvags av lattnaden att ha hittat kameran.
Nackdelen med att skriva resedagbok ar att "alla" laser den och inte hor av sig till mig med glada tillrop via SMS. I borjan av resan innan jag kommit pa losenordet duggade messen tatt! Och inga (0 - noll) kommentarer pa mina anteckningar i resedagboken borjar fa mig att undra om nagon ur huvudtaget laser den. Finns jag?!

måndag, januari 17, 2005

Ao Bang Bao

Annu en mulen idag. :-(((
Aker till elefantfarmen dar elefanttrekkigen utgar fran. Vi har tur och flera av elefanterna star och betar. Agaton ar fascinerad men mest radd. Vagar inte klappa. Jag matar den ena elefanten med ananasklyftor. Plotsligt frustar den sa saliv och ananasjuice sprutar pa mig och det ar svart att avgora om det var av fortjusning eller om den tyckte det var surt.
Aker till Ao Bang Bao langst soder ut pa Koh Chang. Dar ar alla hus byggda pa palar pa vattnet. Vi haller forstas noga koll pa Knorp medan vi tar oss fram pa de smala spangarna, men infodda barn valdigt mycket yngre an Knorp vaghalsigt tultar runt endast vaktade av sina obetydligt aldre syskon. Stallet ar omtalat i alla gudiebocker, men kanns overreklamerat och inte sa speciellt. Koper en sarong/handduk/tygstycke for 150 bath (30:-). Praktiskt att ha med nar man badar istallet for handduk eftersom det bade tar mycket mindre plats an en handduk och ar sa tunt sa man kan svepa in sig i det som en klanning.
Gar till poolen. Det blaser och ar kallt (naja: 28 grader) sa jag ligger pa solstolen med en handduk och huttrar. Knorp badar forstas oavbrutet.

Laser i Bangkok Post om en stor olycka i t-banan i Bangkok.
- Nu maste vi messa alla hemma och meddela att allt ar bra med oss, sager Pontus.
- Ah, de flesta vet ju att vi inte ar i Bangkok nu och forresten ar det inte ens sakert att nyheten ar spridd i Sverige, svarar jag men nar vi gar in pa Aftonbladets hemsida visar det sig att det ar forstasidesnyhet. Endera ar det nyhetstorka men mer troligt att det anses som hogintressant bara for att Thailand har varit och fortfarande ar i fokus eftersom G.Persson ar har. Pa CNN-nyheterna ror han sig stelt, ser overviktig och svettig ut.